Sunday, 17 December 2006 00:00

Måndag 11 december 2006. Dagisdag. Jag var uppe tidigt i morse, redan vid fem, och förberedde mig för ett viktigt möte. Manuel undrade nog vad stod på när han var på dagis en hel timma tidigare än vanligt. Å andra sidan hämtade jag honom tidigare än vanligt, vilket han verkade uppskatta. När kommer snön? Det skulle vara kul att se hur Manuel reagerar när det är vitt överallt. /Mikael

Torsdag 14 december 2006. Jag jobbade hemma så jag fick lite "sovmorgon". Jag vaknade av en hund som tro och häpna hoppade upp i sängen i fotänden och lade sig tillrätta. Jag kunde inte låta bli att skratta, han såg verkligen ut att njuta av det. hmm. Jaja, ut med honom och markera gränsen med ett par skor. Sen gick han inte in mer under dagen. Jag var som vanligt tråkig men å andra sidan fick han 2 promenader under dagen som han uppskattade. Ikväll var det LO demonstration gällande A-kassan. Jag och Manuel stod och tittade på balkongen och han var helt cool. Ibland tittade han upp på mig med en underlig blick...jag inbillade mig att han frågade vad som stod på. Han skällde dock inte ut dom eller polishästarna. På kvällen plockade han ut varenda leksak han har ur sin låda och ville leka en stund med var och en av dom. Det är dock bra att han får vara hemma och ta det lugnt ibland. Det är inte varje dag man får leka med någon fröken på dagis.  Det börjar närma sig "My Dog" med stora kliv och det känns lite pirrigt i magen, dock blir det ju fortfarande valpklass för Manuel. Han lär bli bland dom äldsta "valparna" på hela stället då det bara hänger på några dagar. /Charlotte

Klicka på bilden för full storlek
Still big ears :-)
  Lördag 16 december 2006. Vi var på Spillepengen och Manuel var helt gaaalen. Tur vi hade långlina på honom för den fick nyttjas många gånger. Sen är där ju stängslat mesta delen av den rundan vi brukar gå och det var tur för kaninerna.  Det var väl den olydigaste promenaden hitintills men det har jag bara väntat på. Det är bara att fortsätta mala på och vara konsekvent... Vi försökte ta foton snett framifrån på Manuel till uppfödaren Silvia men ljuset var dåligt och jag fångade en underlig vinkel där rumpan ser pytteliten ut på honom. Om vår vanliga kamera inte klarar dåliga ljusförhållande, så är ju min mobil ännu sämre på det. Efter klippande så blev det en fin bild på huvudet i alla fall.  På kvällen var vi hemma hos Pär och Kristina på gamla Väster och dom har ju "bullen" Vespa. I början var hon på och bannade men vi höll dom ifrån varandra och lade fokus på Vespa, det är ju ändå hon som var "hemma". Efter en stund gick det jättebra. Manuel låg tryggt ned och Vespa var framme och nosade snällt. Dock är ju Manuel jättesnäll för hade han gjort så när hon legat ned då hade det minsann blivit andra bullar. (bullar - oj det blev ju lite komiskt nästan...) Det såg dock lite roligt ut med dom liggandes vid varsin del av matbordet, dom är ju så olika både utseendemässigt och till sättet. Sen gick vi en gemensam runda i Kungsparken och jag fick vara lite tuff mot Manuel för han ville inte sitta. Vespa sprang omkring och bar på dom största tyngsta "pinnarna" hon kunde hitta medans Manuel nöjde sig men en liten pinne.  Jaa...när vi gick hem blev Manuel lite trött så väl hemma det var pang bom på en av sina "mattor" för att sova. Maneul är förresten fantastiskt duktig när vi går på stan. När vi möter andra hundar, visst är han nyfiken men inga utfall eller skäll eller något sådant. Han går fint i koppel och stannar vid övergångsställena...ja han är ju faktiskt bara 8 månader så han äär duktig./CharlotteSöndag 17 december 2006. Manuel vaknade vi 0900 och ville ut. Jag och han gick en morgonrunda i slow-motion. Sen låg han i bilen när jag och Mikael var på brunch hos Ayhan och Lotten. Jag skjutsade Mikael till stan då han skulle till sin farmor. Jag och Manuel åkte till Skabersjö och gick en promenad i regnet. Manuel är verkligen i slyngelåldern nu och utmanar min fantasi. Å andra sidan är han ju full av energi. Han sprang som en dåre och kontakten var inte den bästa, men sen hände något jättebra. Vi gick rakt in i skogen, dvs följde inte en väg, och då följer han mig bättre. Vi skulle över en bäck men Manuel vågade inte. Vi stod där en bra stund, jag på ena sidan och han oroligt snurrande på andra. Efter det så följde han mig som en vante. Perfekt, att han märker att han fortfarande behöver mitt stöd. Genomsura in till stan igen. Manuel i bilen igen och jag en snabbis upp till Bodil, en gammal klasskompis på glögg. Nu är vi hemma, jag i myskläder och Manuel ligger i matrummet med sin "pipis". Mikael har inte kommit hem och det känns som om helgen bara flugit i väg, men snart är det ju jul och lite ledigt även om både jag och Mikael skall jobba en del av mellandagarna. Micron piper och Manuel rusar direkt in i köket och hoppas på mat. /Charlotte
< Prev   Next >