Dags igen. Vi kom i väg i god tid till spårkursen, vilket var tur. Stället vi skulle till låg relativt nära tidigare tidigare platser, men så fort man hamnar på slingrande småvägar så blir god tid snabbt till ont om tid. Vi var dock på plats i tid.

Platsen var illa vald enligt Manuel. Jag såg på honom att vildsvinen inte var långt borta alternativt att vinden låg på från "fel" håll. Efter att spåren var lagda så kämpade jag med Manuel i ett par timmar för att få honom på bättre humör. Han har samma förhållande till grisar som till veterinärer. Orsakerna skiljer sig men reaktionen är likartad. Det är inte kul att se honom så "låg" i skogen. Spårningen gick efter omständigheterna bra, trots att han förbrukat hälften av energin på att oroa sig. Vi kommer att utnyttja det faktum att han är spårintresserad för att avdramatisera vildsvinen. Jag kommer att åka till kursen utan Manuel så att jag kan vara med och lägga spår och lyssna på föreläsningarna. Lotta kommer några timmar senare med Manuel och han kan gå på spåret direkt utan att bygga upp alltför mycket oro. Det blir lite extra bilkörning, men det får det vara värt.

Vi fick lyssna på en mycket erfaren eftersöksjägare och det var väldigt intressant. I synnerhet vildsvinsjakten verkar vara dramatisk för alla parter. Min slutsats av föreläsningen bekräftar bara det jag ansett tidigare: under en jakt kan så mycket gå fel, även om man gör allting rätt. Att göra fel är oacceptabelt. Att saker och ting blir fel är en helt annan sak. Lyckligtvis har jag bara varit med på jakter (som observatör) där viljan att göra rätt varit mycket tydlig och genomsyrat hela jakten.

Mikael